I'm gonna fight to the bitter end.

Jag är inte tjejen som är van att få vem eller vad jag vill. Jag är kanske inte heller den som blev sist vald på gympan i skolan eller aldrig haft en pojkvän.
Jag skulle vilja sätta mig själv nånstans mitt emellan.

Så, nu ska vi prata kärleksliv. Mitt kärleksliv.
Jag har haft ganska lätt att träffa killar. Jag har haft underbara pojkvänner och 2 underbara förhållanden.
Jag har också träffat dom som sårat en så mycket att såren innerst inne fortfarande inte har läkt. Dom som gjort och sagt saker som förmodligen kommer påverka en resten av livet.
Dom som gjort att man inte vågar ge allt av sig själv i rädsla av att bli sårad.
Jag har väldigt svårt att öppna mig själv och visa känslor. Jag backar hellre ett steg än att ta ett framåt.
Det var tyvärr en tid i mitt liv då jag lovade mig själv att aldrig visa att jag tyckte om någon igen.

Jag har nog ganska lätt för att bli intresserad av personer, men har däremot ganska svårt att ta det ett steg längre. Men en dag kanske allt bara känns naturligt?!
Något som jag också lovat mig själv är att den jag blir tillsammans med är den jag ska dela livet med. Då ska det va på riktigt!

Tänk va lätt det skulle va om man bara kunde säga det.. "Jag tycker om dig".
Orden fastnar just på tungan innan jag ska säga det. Men, jag gör ett försök:
Jag tycker om dig! -Bara så du vet...