Världen är liten...

Ett samtal mellan mig och en kille jag stötte på utanför Max inatt:
Han: Jag tycker jag känner igen dig.
Anne: Jaha..?!
Han: Jag har sett dig förut..
Anne: Okej, ledsen men jag känner inte igen dig!
Han: Jo, men visst heter du Anne?!
Anne: Eh, ja...
Han: Men jag tror jag träffade dig på Rex i somras.
Anne: Kommer jag inte ihåg..
Han: Men du, jag har nog ditt nummer tom!
Anne: Haha, okej...
Killen tar upp sin telefon och ringer.. Gissa vems ficka det ringer i?! Jo, min såklart.
Jag hade inte hans nummer, men han hade tydligen mitt, det tom stod Anne i hans telefonlista.

Under tiden har hans kompis och min kompis Linn stått och lyssnat och skrattat lite åt vårt samtal.
Linn frågar mig: Anne, vem fan är han?!
Anne svarar tydligen (enligt Linn): Jag har ingen jävla aning, men han har tydligen mitt nummer och vet vad jag heter.

Lite senare efter jag fått tänka efter kommer det upp ett svagt minne av att jag träffade den här killen på Rex i somras och att han fick mitt nummer. Vi pratade en sväng den natten men hördes aldrig av något mer. Jag hade aldrig kännt igen honom om han inte hade sagt något. Kan säga att jag e lite imponerad av att han kände igen mig.

Ja, nu vill ni säkert veta hur kvällen slutade... Jag tog med mig hans kompis hem! Haha...