Jag känner att min röst inte håller, jag känner mig själv skaka. Är det verkligen honom jag pratar med? Han, som förgyllde min sommar, men samtidigt vände upp och ned på den.
Jag tror nästan inte att det är sant. Ska jag nypa mig i armen. Jag hör hans vackra ord om mig, hans råd och hans underbara röst.
Om alla i världen skulle vara som honom skulle det inte finnas några problem, eller så är det just det de skulle. Men nånstans där ute finns det väl fler som honom?!
Tack, för alla fina ord.
Tacl, för att du bryr dig.
Tack, för en underbar sommar.
Tack, för sanningen.
Det finns inga som oss...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men hallå där!! Vad har man missat? berätta.....
Jag berättar på jobbet vännen =)
Skicka en kommentar