Tack för ärligheten.
Jag tror ju på ödet. Att saker som sker, sker av en anledning. Att det blir som det blir för att det förmodligen var bäst så. Men ibland undrar jag om ödet är på min sida. Oflyt, otur, inte meningen att jag ska få det bra nångång?! Jag vet inte.
Jag är ganska ledsen, lite glad, men också lättad. Framförallt tacksam för att det faktiskt finns folk som är ärliga och uppriktiga.
Som sagt, det var väl nån mening med det här också. Även fast jag önskat att det hade blivit på ett annat sätt.
Du kommer i alla fall ha en plats i mitt hjärta, den varmaste och finaste platsen. Bara för att det inte finns så många som dig ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar