Älskad och saknad

Nu sitter jag här och väntar på familjen.
Jag vet att jag tjatar om att dom ska komma, men det är verkligen hur underbart som helt för mig. Jag har inte sett dom på 3 månader, så länge har jag aldrig vart utan dom. Tänk er själva att alltid ha levt nära och med sin familj och sen finns dom bara inte där helt plötsligt.

Så, nu har jag städat och handlat. Bad mamma fråga systrarna om dom hade några önskemål om frukost och det var ju inga dåliga krav dom ställde.
Helen ville ha Kalles kaviar (men jag förklarade att kaviar inte kommer in i min kyl), ost, Perssons rökta skinka, mjölk och marmelad.
Tone ville ha fil med hallonsylt, jag frågade om det gick bra med drottningsylt (eftersom jag hade det hemma) sa hon tvärnej!
Men, vad gör man inte för sina systrar?! Nu har dom minsann allt dom vill ha (förutom kaviaren då).

Såg just på facebook att Tone skrivit "Är snart i Umeå hos vår älskade och saknade syster Anne". Varm i hjärtat blir man då.

Nu ska jag snart börja förbereda middagen som jag ska bjuda på.
Ikväll efter middagen ska vi gå på Rex och äta dessert, sen ska mamma och sytrarna få träffa mina killar Håkan och Jocke.

En underbar helg väntar. Sen åker jag med familjen tillbaka till Norrtälje, så då får mina killar klara sig utan mig en vecka (hur ska det gå hörrni?).
Madde var också lite orolig för hur hon skulle klara sig, men det går nog bra ska du se!